torsdag 6 november 2008
fortsatt statskamp och globalisation
Det finns många allmänna uppfattningar om hur världen ser ut idag, en av dom är fortsatt statskamp som delas av den neo-realistiska skolan. Med fortsatt statskamp menas att dagens värld karakteriseras av att stater inte håller på att förlora sin suveränitet, utan överlevnad i det internationella systemet, förutsätter i vissa fall att stater ingår i olika internationella organisationer och regimer men bara för att det gynnar deras ställning där. Neo-realister med Kenneth Waltz i spetsen, menar att globalisationen presenterar nya utmaningar men förnekar att statens roll ställts åt sidan. Stater kräver visserligen andra källor och expertis för att behålla suveränitet, men mer än så är det inte. Waltz menar att globalisationen är överdriven och att en stor del av världen har ställts utanför processen. Processen menar han är skapad i USA, vilket gör att USA kontrollerar de institutioner och regler som upprätthåller och gynnar global ekonomi. Staten har inte förlorat makt utan den har expanderat dess funktioner och kontroll över samhällen och ekonomier både på hemmaplan och utanför. Stater anpassar sig till nya miljöer och omvandlar deras makt och auktoritet för att svara mot nya politiska frågor. Det viktigaste är att fostrar institutioner som gör den inomnationella freden möjlig. Det är staters förmågor som spelar roll i den internationella politiken, och inte globalisationen. Många neo-realister är dock oroade över den ekonomiska globalisationen som tycks lämna spår av ojämlikhet. Människor som svälter runt om i världen söker efter förändringar, och dessa kan te sig våldsamma. Waltz hänvisar till sent 1800-tal och tidig 1900-tal för att förklara varför han inte anser att det sker strukturella förändringar idag. Det ömsesidiga beroendet är inte historiskt unik, utan han menar att den var mycket mer påtaglig 1910. Utbyten av varor, kapitalflöden arbetskraftsmigration och militärt beroende var större då än dagens läge. Därför kan det vara rimligt att säga att statens suveränitet inte minskade då så varför skulle den förlora sin roll idag? Visst sker det idag ett snabbare utbyte av kapital, varor mm, och att det finns globala problem som miljön, terrorism osv, men statens roll är fortfarande mycket viktigt. Ett exempel på att institutioner inte kan tvinga staterna att kompromissa är vetorätten inom FN, institutionerna är ju beroende av staterna. Internationella institutioners betydelse för att påverka den globala styrningen ska inte underskattas, men inte heller överskattas!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Kenneth waltz states in an interview that the emphasis on a political theory isn't to predict but to explain and to create a tool for easier understanding the real world. Starting from that perspective I do feel that his view on how politics between states work today is quite reasonable. Of course there is a struggle going on between states for power. I think that globalization is different depending on witch point of view you look at it from though. He states that the globalization really could be called Americanization. There is no doubt in my mind that America does want to maintain their strong position in world politics but I don't think we're headed to more Americanization, at least not if we see it from Europe's point of view. The development of the EU is condemned by conservatives that want to maintain decision making completely withing their own borders to retain power. But what bigger safety net can a European country have than the EU, to prevent the Americanization from growing in our part of the world. Where there is no power there is no voice so i guess Waltz is right on that states enter into international organizations for their own political gain, but that isn't the important question to me. The big question is what political organizations they form part of and do these organizations stand on sincere democratic values between the states, the UN for instance clearly doesn't. I don't believe that there exists total anarchy between states in the world, it's the hierarchy between states that permits the USA to be a world power in the first place. The UN is another example where the hierarchy is made quite obvious through the veto. In Europe the capacity of the states independently is not what really matters, as opposed to Walt's theory, but the power of the Organization the states take part in. This is a fact that will become more noticeable in time throughout the development of the EU.
Skicka en kommentar